först - Wiktionary, the free dictionary

From Old Swedish fyrster, from Old Norse fyrstr, from Proto-Germanic *furistaz.

• IPA^(key): [ˈfœ̞ʂːʈ]
• (nonstandard, nonetheless common^[1]) IPA^(key): [ˈfɵʂːʈ]

först (not comparable)

1. first, firstly; having no predecessor

   Han kom först i loppet.

   He finished first in the race.

2. only

   Först vid lunch, fick han höra om olyckan.

   Only at lunch, did he learn about the accident.

• först och främst
• första

• först in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)

• förts