Rad 22:
|largest_city_population = 1,972
}}
'''Novaja Zemlja''' ([[ryska]]: Но́вая Земля́, ''Nya landet'') är en ögrupp i [[Norra ishavet]] bland [[Rysslands arktiska öar|Rysslandsarktiska öar]]. Ögruppen befinner sig tekniskt sett i nordöstra [[Europa]], och [[Kap Flissingskij]] räknas vanligtvis som Europas östligaste punkt. Novaja Zemlja består främst av två huvudöar ([[Juzjnyjön]] och [[Severnyjön]]) som skiljer [[Karahavet]] i öst från [[Barents hav]] i väst. Öarna avskiljs från [[Ryssland|ryska]] fastlandet av [[Petjorahavet]].<ref>{{Webbref|titel=The Soviet Weapons Program - The Tsar Bomba|url=https://www.nuclearweaponarchive.org/Russia/TsarBomba.html|verk=www.nuclearweaponarchive.org|hämtdatum=2024-01-09}}</ref>
Novaja Zemlja utgör ett administrativt distrikt inom [[Archangelsk oblast]], och har en yta på 82, 600 km².<ref>{{Webbref|titel=Novaya Zemlya {{!}} Arctic, Wildlife & Nature {{!}} Britannica|url=https://www.britannica.com/place/Novaya-Zemlya|verk=www.britannica.com|hämtdatum=2024-01-08|språk=en}}</ref> Öarna är praktiskt taget obebodda, bortsett från huvudorten [[Belusja Guba]]. Den totala folkmängden för ögruppen uppgick till 2, 897 invånare i början av 2012.<ref name="RysslandAdm1201012">[http://www.gks.ru/free_doc/doc_2012/bul_dr/mun_obr2012.rar Численность населения Российской Федерации по муниципальным образованиям на 1 января 2012 года ('''komprimerad fil, .rar''')] {{Wayback|url=http://www.gks.ru/free_doc/doc_2012/bul_dr/mun_obr2012.rar|date=20190513150350}} Invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2012. Läst 30 september 2012.</ref> Novaja Zemlja användes flitigt för [[kärnvapenprov]] under [[kalla kriget]] (1947-19911947–1991) då totalt 134 [[Kärnvapen|kärnladdningar]] sprängdes, varav 87 [[Atmosfär|atmosfäriska]]. En av dessa var [[Tsarbomben]], det största kärnvapnet som någonsin detonerats.
== Historia ==
Rad 30:
=== Upptäckt och kartläggning ===
[[Fil:India Orientalis - no-nb digibok 2013101026001-314.jpg|vänster|miniatyr|267x267px|Karta över Novaja Zemlja från 1601]]
Novaja Zemlja tycks redan på 1000-talet ha varit känt av [[Samojeder|Samojedernasamojeder]]na och [[Kievrus|Novgorods]] jägare<ref name=":0">{{Tidskriftsref|rubrik=Novaya Zemlya, a Russian Arctic Land|url=https://www.jstor.org/stable/208589|tidskrift=Geographical Review|år=1922|hämtdatum=2024-01-10|issn=0016-7428|sid=521–531|volym=12|nummer=4|doi=10.2307/208589|förnamn=Olaf|efternamn=Holtedahl}}</ref>, men västeuropéer fick kännedom om dess existens först på 1500-talet. I det här fallet var det [[Nordostpassagen#1400- till 1700-talet|sökningen efter nordostpassagen]] omsom ledde till öarnas upptäckt. Ofta antas Novaja Zemlja vara det öde land som sir [[Hugh Willoughby|sir Hugh Willoughby]] påträffade år 1553, men detta är inte säkert.<ref name=":1">{{Tidskriftsref|rubrik=Novaya Zemlya|url=https://en.wikisource.org/wiki/1911_Encyclop%C3%A6dia_Britannica/Novaya_Zemlya|tidskrift=1911 Encyclopædia Britannica|hämtdatum=2024-01-09|volym=Volume 19}}</ref> Ögruppen upptäcktes med säkerhet tre år senare av [[Stephen Borough]],<ref>{{Webbref|titel=79-80 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki)|url=https://runeberg.org/nfbt/0058.html|verk=runeberg.org|datum=1914|hämtdatum=2024-01-09|språk=sv}}</ref> men de viktigaste underrättelserna om ön härstammar från [[Willem Barents]], som undersökte en del av västkusten 1594 och framträngde till dess östkust 1596, där han tvingades övervintra.<ref>{{Bokref|titel=New found lands : maps in the history of exploration|url=http://archive.org/details/newfoundlandsmap0000whit|utgivare=New York : Routledge|datum=1998|hämtdatum=2024-01-09|isbn=978-0-415-92026-1|förnamn=Peter|efternamn=Whitfield}}</ref> Barents avled under expeditionen och kan ha begravts på Severnyjön.<ref>{{Tidskriftsref|rubrik=Search for Barents: Evaluation of possible burial sites on north Novaya Zemlya, Russia|url=https://library.wur.nl/WebQuery/wurpubs/370951|tidskrift=Arctic|år=2002|hämtdatum=2024-01-09|issn=0004-0843|sid=329–338|volym=55|nummer=4|förnamn=J. J.|efternamn=Zeeberg|förnamn2=P. M.|efternamn2=Floore|förnamn3=G. J. R.|efternamn3=Maat|förnamn4=J. H.|efternamn4=Gawronski}}</ref> [[Fjodor Litke]] kartlade Novaja Zemljas västkust i sin expedition från 1821 till 1824.<ref name=":1" />
Under 1830-talet undersöktes ögruppen systematiskt av [[Petr Pachtusov]] och [[Avgust Tsivolko]].<ref name=":0" /> Den första permanenta bosättningen etablerades 1870.
=== Andra världskriget ===
Under månaderna som efterföljdeföljde på [[Operation Barbarossa|Hitlers invasion av Sovjetunionen]] i juni 1941 organiserade [[USA]] och [[Storbritannien]] [[Konvoj|konvojerkonvoj]]er av handelsfartyg under eskort för att kunna leverera förnödenheter till norra sovjetiska hamnar. Samtliga [[De allierade under andra världskriget|allierade]] konvojer som föregick [[Konvoj PQ 17|PQ 12]] anlände oskadda, men då skickade [[Nazityskland|Tyskland]] [[Stridsflygplan|flygplan]], [[Stridsfartyg|fartyg]] och [[Ubåt#Attackubåtar|U-båtarubåtar]] i syfte att bemöta de allierade.
Den 27 juni seglade konvojen PQ 12 österut från [[Hvalfjörður]], på [[Island]] mot hamnen i [[Archangelsk]], i [[Sovjetunionen]]. Konvojen lokaliserades av tyska styrkor den 1 juli, varefter den skuggades kontinuerligt och attackerades. Det brittiska [[Admiralty|admirality]] svarade den 4 juli genom att avleda eskortfartygen västerut för att träffas med hemmaflottan och beordrade handelsfartygen att sprida sig. Flera fartyg styrde mot Novaja Zemlja för att söka säkerhet i [[Matotjkinsundet]].
I augusti 1942 inledde den [[Kriegsmarine|tyska flottan]] [[Operation Wunderland]] med uppdraget att segla in i Karahavet och sänka så många sovjetiska fartyg som möjligt. ''Admiral Scheer'' och ett antal andra krigsskepp rundade [[Kap Zjelanija]] och attackerade en hamn på [[Diksonön]]. I processen skadades flera anliggande fartyg kraftigt.<ref>{{Webbref|titel=Vol. 24, No. 3, 1987 of Warship International on JSTOR|url=https://www.jstor.org/stable/i40207414|verk=www.jstor.org|hämtdatum=2024-01-10|språk=en}}</ref>
En kort period under 1943 fungerade Novaja Zemlja som en hemlig bas för [[sjöflygplan]] under den tyska flottan för att tillhandahålla övervakning av allierad sjöfart på väg till [[Sibirien]]. Sjöflygplansbasen etablerades av ubåtarna [[U-255]] och [[U-711]], som opererade längs Sovjetunionens norra kust som en del av [[13. Unterseebootsflottille]].
Rad 52:
Det försiggick också prov på andra platser; det officiella provsprängningsfältet täckte mer än halva ögruppen. År 1989 medförde ''[[glasnost]]'' att provsprängningarna på Novaja Zemlja blev mer allmänt kända i Sovjetunionen, men i [[Västvärlden|väst]] hade det varit välkänt hela tiden att ögruppen användes som provområde. Bara ett år senare blev fältet föremål för protester från [[Greenpeace]].
Den sista fullskaliga provsprängningen gjordes år 1990, vilket också var Sovjetunionens allra sista provsprängning. Av klimatologiska orsaker har [[MinAtom]] (det ryska atomenergiministeriet) utfört en serie mindre hydronukleära experiment i närheten av [[Matotjkinsundet]] varje sommar sedan år 2000.
I oktober 2012 rapporterades det att Ryssland skulle återuppta subkritiska kärnvapenprov i "Fält B". Under våren 2013 inleddes byggandet av vad som skulle bli en ny tunnel och fyra byggnader nära bosättningen ''Severnyj''.<ref>{{Webbref|titel=The Underground Nuclear Test Site at Novaya Zemlya|url=https://view.ceros.com/miis-edu/nuclear-threat-initiative-novayazemlya|verk=view.ceros.com|hämtdatum=2024-01-10|språk=en}}</ref>
Rad 60:
== Geografi och geologi ==
[[Fil:Русло реки 2.JPG|miniatyr|266x266px|Landskap i Novaja Zemlja]]
Ögruppens totala areal är på ca 82, 600 km².<ref>{{Webbref|titel=Novaya Zemlya {{!}} Arctic, Wildlife & Nature {{!}} Britannica|url=https://www.britannica.com/place/Novaya-Zemlya|verk=www.britannica.com|hämtdatum=2024-01-08|språk=en}}</ref> Novaja Zemljas dominerande delar är [[Severnyjön]] (о́стров Се́верный, ''Nordön'') och [[Juzjnyjön]] (Южный остров, ''Sydön''. Ibland räknar man även in [[Vajgatjön]] (Вайга́ч, ''Vajgatj'') i området. På [[norska]] och i äldre [[Svenska|svensk]] benämning har ögruppen även kallats ''Gåselandet/Gåslandet''.<ref>{{Tidskriftsref|rubrik=Novaja Semlja|url=https://nn.wikipedia.org/w/index.php?title=Novaja_Semlja&oldid=3508334|tidskrift=Wikipedia|år=2023-09-25|hämtdatum=2024-01-10|språk=nn}}</ref><ref>{{Webbref|titel=79-80 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki)|url=https://runeberg.org/nfbt/0058.html|verk=runeberg.org|datum=1914|hämtdatum=2024-01-09|språk=sv}}</ref>
Genom [[Karasundet]] skiljs Juzjnyjön från Vajgatjön. Novaja Zemljas två huvudöar (av vilka Severnyjön omfattar cirka 60 % av ytan och Juzjnyjön cirka 40 %) delas av det smala och krokiga Matotjkinsundet. En större ö vid södra kusten, [[Matotjinsundet|MatotjkinsundetMesjdusjarskijön]]., Enär på ca 321 km², och de övriga kustnära öarna på totalt 400 km².
Den högsta punkten på ögruppen är [[Kruzensjternberget]] på Severnyjön med 1 547 m ö.h.
större ö vid södra kusten, [[Mesjdusjarskijön]], är på ca 321 km², och de övriga kustnära öarna på totalt 400 km².
[[Kruzensjternberget]] är befinner sig på Severnyjön och är det högsta i ögruppen. Det är på 1,547 m.ö.h.
=== Geologi ===
[[Fil:Relief_Map_of_Novaya_Zemlya.png|miniatyr|289x289px|Topografisk karta över Novaja Zemlja]]
[[Geologi|Geologiskt]] sättsett är Novaja Zemlja en del av [[Uralbergen]],<ref>{{Webbref|titel=Visible Earth: Novaya Zemlya, Northern Russia|url=https://web.archive.org/web/20061011094505/http://www.visibleearth.nasa.gov/view_rec.php?id=5612|verk=web.archive.org|datum=2006-10-11|hämtdatum=2024-01-10}}</ref> så förutom ett område på södra Juzjnyjön är hela ögruppen bergig och karg, och dess bergstoppar bildar ofta utgångspunkter för [[Glaciär|glaciärerglaciär]]er. Området i söder har dock endast obetydliga höjder och de saknar äkta glaciärer, men har vidsträckta [[Firn|firnområdenfirn]]områden. I syd är Novaja Zemlja en fortsättning av [[Paj-Choj|Paj Choj]] på fastlandet.
Matotjkinsundet harser utseendet avut att vara en [[Dal#Erosionsdalar|erosionsdal]]. [[Berggrund|Berggrunden]]en består i söder huvudsakligen av [[Silur|siluriska]] och [[Devon (geologi)|devoniska]] lager genombrutna av [[Magmatisk bergart#Olika bildningssätt|eruptiva bergmassor]], och på några ställen uppträder även [[granit]] och [[glimmerskiffer]]. I den norra delen förhärskar dock [[Karbon|karbonformationen]]. Även [[Jura (geologi)|jura]]- och [[Tertiär|tertiärformationer]] förekommer på ön. [[Erosion|Erosionen]]en, som här understöds av de skarpa temperaturväxlingarna och av vindarna, har sönderdelat ytan i en mängd isolerade partier.
Jämfört med andra regioner som täcktes av [[inlandsis]] under den senaste [[Senaste istiden|istiden]] visar Novaja Zemlja förhållandevis lite [[landhöjning]]. Möjligen beror detta på en moteffekt som skapats av glaciärernas tillväxt under de senaste tusen åren.
== Klimat och djurliv ==
Temperaturen är högre på västra kusten än på den östra. Medeltemperaturen vid västra ändan av Matotjkinsundet är -8,3 °C, men avtar söderut. Sommarens medeltemperatur är 2,5 °C och vinterns -20 °C. Växtlighet förekommer blott på de [[Pliocen|postpliocena]] [[Isälvsavlagring|marina avlagringarna]]. De kända [[Fröväxter|fröväxternafröväxter]]na på ön räknaruppgår till omkring 200 [[Art|arterart]]er.
Det inre av ön tycks sakna djurliv, med undantag för en eller annan [[flyttfågel]], [[fjällämmel]], [[fjällräv]], [[isbjörn]] eller [[ren]]. Även [[Insekt|insekternainsekt]]erna är få. Kusten livas däremot av ett oräkneligt antal flyttfåglar, och klipporna är på många ställen bokstavligen täckta med miljoner [[alkor]] och [[Grissla|grisslor]], medan otaliga flockar av [[änder]], [[Gås|gäss]] och [[Svan|svanarsvan]]ar varje sommar svärmar omkring i dalarna och på sjöarna i öns södra del. [[Valar]], [[Valross|valrossarvalross]],ar och [[Säl|sälarsäl]] och springarear finns också i stort antal.
Det rika djurlivet vid kusten lockade tidigt ryska [[Jägare (jakt)|jägare]], och många övervintrade flera år i rad. 1909 gjordes ett försök att grundläggagrunda en fiskarkoloni på ön från [[Archangelsk]]. År 1912 blev det omöjligt att komma fram till kolonin med nödvändiga förråd isom följd av ogynnsamma isförhållanden, och när detta på sommaren 1913 lyckades befanns det att alla de kvarlämnade omkring 100 personerna hade svultit ihjäl.{{Klimattabell|hmjan=-10.9|hmfeb=-11.5|hmmar=-9.1|hmapr=-6.7|hmmaj=-1.4|hmjun=4.9|hmjul=10.3|hmaug=9.0|hmsep=5.5|hmokt=-0.1|hmnov=-4.8|hmdec=-8.1|lmjan=-17.3|lmfeb=-17.9|lmmar=-15.2|lmapr=-13.0|lmmaj=-5.8|lmjun=0.7|lmjul=5.1|lmaug=4.9|lmsep=2.1|lmokt=-4.0|lmnov=-9.9|lmdec=-14.1|nbjan=30|nbfeb=26|nbmar=24|nbapr=20|nbmaj=15|nbjun=23|nbjul=36|nbaug=31|nbsep=39|nbokt=35|nbnov=24|nbdec=33|källa=Pogoda.ru.net<ref name=pogoda>{{cite web
| url = http://www.pogodaiklimat.ru/climate/20744.htm
| title = Weather and Climate-The Climate of Malye Karmakuly
| 
Article Images